Störst av allt är kärleken

Ur Höga Visan

Det stunder till bröllop i Kana. Det är vår och den röda vallmon blommar på alla fälten.

På bröllopsdagens morgon kommer kvinnorna som är i släkt med bruden. De skall hjälpa till med matlagningen. Brudens väninnor kommer och badar henne, och klär henne i brudkläderna.

Hon har en klänning med guld och silverbroderier. De smyckar henne och sätter en krona på

hennes huvud.

Brud och brudgum förs fram i festliga bröllopståg, där vitklädda flickor går före med tända lampor

i händerna. Sen kommer hela bröllopsföljet, släktingar och vänner, sjungande och glada.

Gästerna kommer klädda i sina högtidsmantlar och lämnar sina gåvor, hushållsredskap, tygpackar, härvor av ull och lin och mycket annat. Innan de går in i festsalen, tvättar de händer och fötter i vatten som finns i de krukor som står innanför dörren.

Äktenskapet välsignas, brudparet dricker vin ur samma bägare, och man sjunger de bröllopssånger ur

”Höga Visan” som muntligen har förts vidare genom generationerna, och släktingar och vänner ropar: ”Lycka och långt liv!” Alla är fyllda av glädje, och festen varar i flera dagar.

Plötsligt tar vinet slut, och Jesu mor Maria, som är inbjuden till bröllopet tillsammans med Jesus och lärjungarna, säger nu till värden: ”Att göra allt som han säger!” Nu säger Jesus till tjänarna att fylla

de sex vattenkaren av sten med vatten. Till allas stora förvåning har det förvandlats till vin, och ett mycket gott vin. Jesus helgade den äkta jordiska glädjen, och lät också sin makt att förvandla lysa fram, när han gjorde sitt första tecken och älskligaste underverk.